Syftet med följande story är att ge en kortfattad beskrivning av min upplevelse av Kalmar triathlon långdistans. Bakgrunden är att jag 2009 - innan jag började träna triathlon - körde Kalmar. Nu var det dags igen, men kanske lite bättre förberedd :).
På simningen försökte jag ta i utan att kötta eller få mjölksyra och när jag växlade till cykeln hörde jag att Greger kom in från simningen. Betyder att jag måste ha simmat bra och enligt plan :).
Nästa gren var cykel, 3x 6 mil. Förra året hade jag cykelhastigheter på 31km/h, 27 km/h...och 24 km/h. Då tänkte jag att jag ville köra järnet och se om det höll. Ja... ni ser hur det gick. Min taktik då var inte smart :). Inte nånstans. Vis av erfarenhet tog jag det lite lugnare nu. Jag åt två bars på första 2 milen, för att få upp energin. Chillade på första varvet, men efter högmod och mer tryck i pedalerna på andra kom verkligheten ifatt mig och jag gick
in i väggen när det var 4 mil kvar att trampa. Nu var det tungt. Riktigt tungt. Kände mig ungefär som en pingvin i öknen. Men fyra mil är ju ändå bara fyra mil, så efter ett tag så var det dags att parkera cykeln och snöra på löparskorna. Yes... äntligen...!
På löpningen kände jag mig stark. Som en ökenräv i öknen. Det visade sig att ökenräv gillade chips och knatade på bra.
Det var kul med alla SPIF:are som hejade under tävlingen!! Greger, Erik,
Anders, Martin,Lina, Marika, Sanna, Peter för att nämna några.
Du måste vara medlem i SPIF Triathlon för att lägga till kommentarer!
Gå med i SPIF Triathlon